lördag 29 november 2008

Fest,kladdkaka och bastumys

Igår var det fest, houseparty ute i...eh...bortanför Bandhagen i alla fall. Skitkul, massa sköna människor, bra musik, lite dans och så. Och självklart massa öööööl! Saknade Tuben som faaen. Försökte få tag på honom hela kvällen, tänkte att vi skulle ses. Fick inte tag på honom, så jag tog en tripp till Skogås, och knackade på Tubens fönster. Stod där säkert en kvart eller nåt...men han hörde inget.. Så jag tog mitt lilla fyllejag och åkte hem. Vilken tur att jag hade herr Värmlänning som sällskap, hela vägen till Tuben och hem igen. TACK för att du alltid är en sån ängel och ställer upp!
Miss Fatty var vaken, men vi gick och la oss ganska på en gång faktiskt. Huvudvärken hade kommit, och John Blund bankade på dörrn. Däckade i mitt iskalla sovrum, men det gjorde inget. Var nog bra för huvvet.

Imorse fick jag jättegulligt sms av Tuben, där han bad om ursäkt för att han inte hört mig, och hur mycket han tyckte om mig. It made my day! Bakfyllan var nästan som bortblåst. Härligt. Nu kikar jag på Bring it on again med Miss Fatty och ska snacka skit med henne, sen bär det av till Tuben där det väntar kladdkaka och bastumys.




/Layzy Lady

tisdag 25 november 2008

Finally

Yes, tog tag i livet lite och åkte till Ikea med herr Värmlänning och köpte min efterlängtade byrå! TAAAAAACK för hjälpen darling! Du är en ängel som alltid ställer upp! Herr Värmlänning följde med hem och spikade ihop den också, till och med jag var med på ett hörn som knappt hållt i en hammare förr. Men jäklar vad stolt jag var över mig själv. Ha! Vi hade skitkul på Ikea, blev lite barnsliga och åkte på den där vagnen som man har varor på, ni vet de där låga? Skitkul, snackade skit som vanligt, handlade lite käk, hem hit, fixade byrån och mat, käkade och sen åkte han hem. Oj, vilken konstig ordning det blev, men skitsamma.
Och imorn så kommer Tuben hit och ska få se mitt fina sovrum som känns som nytt. Passade på att rensa bort gamla kläder som jag inte använt på flera år. Skönt. Nu är det bara katten som ska kastreras och klippas, sen slutar jag leka vuxen ett tag.
Längtar så efter festen den 5:e. Av flera anledningar. Haha. Har kommit på att jag kanske är lite för öppen på denna blogg, men jag är ju sån. Men borde nog tänka på vad jag skriver om vem. Well, mår så mycket bättre att slänga ur mig allt som finns i mitt huvve, det känns bra. Annars kommer huvet att sprängas och mina vänners öron blöda om de hör allt allt allt hela tiden.
Actionbilder från mitt pysslande med byrån kommer senare här eller kanske på Miss Fattys blogg? Eller på facebook eller inte alls. Jag vet inte. Nu ska jag varva ner lite och kanske lägga mig i tid för en gångs skull.
Puss och godnatt/ Layzy Lady

söndag 23 november 2008

I think I found my soulmate

Oh yes, vilken underbar helg det har varit. Men veckan har varit hemskt jobbig. Tuben gick och dog...inte bokstavligt talat tack och lov, men han bara försvann. Han var totalt omöjlig att få tag på. Vi var på bio förra söndan, hade jättemysigt hela den helgen, halvbestämde att vi skulle ses på tisdan eftersom jag jobbade kväll. Men på tisdan vägrade han svara i telefonen. Jag ringde flera ggr, messade....nada. Helt dött. Sen i fredags, dök han upp på msn. Jag väntade...väntade...sen skrev han. Vi snackade om allt först, men inte det. Sen skrev jag nåt om att jag känt mig totaldissad och bortglömd. Och han bad om ursäkt flera gånger, det hade hänt en massa. Men han pratar ju aldrig med mig. Han vill inte lassa över problemen på mig, men det skiter väl jag i. Jag vill ju veta. Jag vill ju lyssna och finnas där för honom som han finns där för mig. Varför öppnar han sig inte bara för mig? Jag har verkligen open up my whole heart and poured it all out. Visst, det är väl upp till mig, men jag vill ju visa att jag finns där för honom också. Jag vill inte att han ska försvinna varenda gång det händer något jobbigt.

Men i alla fall. Åkte dit i fredags efter Idol. Han var ivrig minsann. För så fort Idol var slut, skrev han: så, kom nu då. Idol är ju slut. Haha. Gulligt tyckte jag. Åkte i alla fall dit, hade suuuupermysigt. And...we finally went all the way... Och ja, oh, ja. Det var såå bra, som jag hade tänkt mig. Det var så fantastiskt, så mycket känslor. Vi två blev nästan en och samma. Det var känsla och nästan kärlek i varje rörelse. Han såg mig och verkligen rörde mig. Det var riktigt längesen...eller jag vet inte ens om jag upplevt sån känsla förut. Den här känslan att kännas så närvarande. Och så sa jag det: "Jag har fallit så jävla hårt för dig..." Och han såg mig...verkligen såg mig in i ögonen...och sa: "Jag håller på att falla för dig också", samtidigt som han strök bort håret från mitt ansikte. Precis som på film. God, hur jag låter...Men, det är så underbart så det finns inte. Igår blev jag lite småledsen för det kändes som om att allt skulle skita sig samtidigt. Men då pussar han mig och säger att det ska nog ordna sig.


Han tänkte till och med gå i snön hit igår, för han inte hade något busskort. Men sen kom han på att han kunde skicka ett sms. Så han kom hit igår, vi kollade på film och mös, myste, vad det nu heter. Och så har han hängt här med mig och Miss Fatty hela dan. Kollade på Det stora blå, en låååång men vacker film, med en mycket mycket vacker man som hade huvudrollen.


Jaha, annars då? Miss Fatty vilar rumpestumpen så gott det går. Den 29:e så ska Joeybanana få sin present, en helkväll med oss brudar. Den 5:e är det big party, eller ja, hoppas i alla fall. Black & White folks...remember. Black & White. Just ja, den 2:a är det Titans julfest, så då får man slänga på sig den lilla svarta. Händer massor och ingenting. Haha.


Såg syrrans nya tattoo idag, sååå fin, den ska dock färgläggas, men den är såå snygg. Och väldigt lik den som hon ville ha.





Have I finally found happiness and love? I hope so.





Vet i alla fall att jag alltid har mina underbara vänner! Och ni vet att jag alltid finns här för er lika mycket som ni finns här för mig!




All my love to you!




Puss/ Layzy Lady

måndag 17 november 2008

Dags att etablera....

Som ni vet...nej, för fan, det vet ni ju inte, men ändå. Miss Fatty och Annika (som ska få ett fantastiskt nick) var ju på Gran Canaria här, och kom hem bruna som små pepparkakor, i fredags. De hade fått i uppdrag av mig och sig själva, att hitta på ett nickname på mig. Under veckan har de klurat och klurat, slagit sina blonda some kind of blond huvuden ihop och tänkt lika mycket som Nalle Puh på ett nick till mig. Till slut kom de fram till med motivieringen: Från husfru (när jag slet arslet av mig för Xet a.k.a Svinets skull) till att jag tagit över Miss Fattys "förslappade" livsstil. Nu säger jag inte att jag är lat på nåt vis, jag har bara lärt mig att vara lite mer...avslappnad, bekväm, inte bry mig så mycket på en gång om hushållsysslor...okej, jag är lat. Nej, men Miss Fatty får förklara det där sen. Men okej, med den motiveringen (kind of) så blev nicket i alla fall till slut: Layzy Lady. Jaaa, jag är medveten om felstavningen, men hörrni, artisten som gjort Rockaway heter ju faktiskt Lazee. Ingen har klagat på honom. Så nu vill jag ha kommentarer om ni gillar det eller inte och varför! Känn er inte tvingade... Men det är alltid kul att höra.

Okej, uppdatering angående Mannen och Tuben. Mannen är borta. Jag raderade alla, alla fina sms jag fått av honom. Stort steg för lilla mig. Han ringde mig 3 ggr igår. Ville inget vettigt som vanligt, men jag shakade som fan efteråt. I alla fall, så åkte jag hem till Tuben igår, fick träffa en kusin, drack lite öl, kollade på filmer. (Sin city, Death race, ....och så kom Polly) Myste massa. Vi hade saknat varann...ordentligt. Det kändes i hela kroppen...eller i våra kroppar, i våra själar (fånigt det låter, men sant) hur mycket vi hade saknat varann! På måndag är det exakt...eller idag egentligen....fast jag räknar från och med imorgon...så är det exakt 4 veckor sen vi hade våran första dejt. Coolt. Vi var på bio idag. Pineapple Express. Rolig film det där. Men Stepbrothers var bättre.

Okej, hans huvud är helt mosigt. Det har hänt mycket nu i hans liv, och så dyker jag upp and mess things up. Han vill ha mig...han vill att det ska vara vi två, men samtidigt så vill han att vi bara ska vara vänner. Så jag vet inte. Tror att vi tar en dag i taget. Well....I don't know. Faller mer och mer för honom i alla fall...Men vågar inte släppa allt än, fast om jag känner mig rätt så har jag redan gjort det, utan att erkänna det för mig själv. Men han är bra. Hoppas jag.

Känns knasigt, men han känns som en soulmate. Har aldrig lärt känna en kille så här väl på så kort tid. Vi matchar bara. Det bara klickar. Samma humor, inte riktigt samma musiksmak, samma filmsmak. Åh, det bara är såå bra. Vi klickar helt enkelt.

Sååå jäkla skönt att Miss Fatty är hemma nu. Det har varit tomt utan henne, och Annika förstås. Men de hade det skönt och det förtjänar de, även om jag är väldigt oförtjust i deras pepparkaksbruna bränna. Snygga som faaen är de i alla fall.

Nu, time to go to bed.

Love you all my friends and angels!

/ A memory can be forgotten
a feeling lasts forever...a.k.a Layzy Lady

torsdag 13 november 2008

And now what?

Nu var det ett tag sen jag skrev här...Vad har hänt då? Jag har äntligen fått mina sista saker från Xet a.k.a Svinet. Jag har fikat på mysiga Pierrot med herr Värmlänning, han följde med hit och testade min soffa. (Vi har slagit vad om vem som har skönast soffa, och han säger redan nu att jag har nog vunnit). Herr Värmlänning var så snäll och körde ut mig till Svinet för att hämta mina sista grejer, som jag väntat hur länge som helst på att få. Åkte dit, mådde illa som faaen på vägen dit, men thx to mr Värmlänning så blev jag rätt lugn. Vi gick upp, ringde på dörrn och den som öppnar är...en man, som inte var Svinet. Snacka om att jag blev förvånad. Frågade efter Svinet, gick runt och kikade på vårat forna gemensamma hem. Det var mycket "henne" i. Hans nya. Well, couldn't care less om deras lilla liv tillsammans. Hon är garanterat bara hans jävla re-boundgirl. Don't know, don't care, as long as he stays the hell away from me.
Tog mina grejer och gick efter ett tag, bommade igen dörrn utan ett hej då, inte en blick jag ägnade åt Svinet. På vägen hem så grät jag i alla fall. Av lättnad, av "sorg". Vi har även varit tillsammans i fem år. Levt ett liv tillsammans. Now, it's over...forever. Finally..I can breathe again.
Åkte hem med herr Värmlänning, handlade lite, han bjöd mig på wok, den sötnosen. Thx, det behövdes. Sen åt vi choklad och snackade skit och kramades. Sen åkte han hem, jag grejade vidare med tvätten, sen ringer han och talar om att han krockat! Vilken klump i magen jag fick. Men han är ju okej, så det är lugnt.
Jaha, Tuben då...Vi har inte träffats sen i måndags, då han var här och var onandoff, men han hade ont i sitt skadade knä, så det kanske var förståeligt, plus att han är sjuk. Hoppas han blir frisk snart så jag kan få spoona och bli pillad i håret och få känna hans härliga läppar mot mina.
Mannen kan ta sig. På riktigt. Han är inte värd mig. Vet inte vad han håller på med just nu, men han är ju bara jävlig och dryg mot mig. Inte vet jag om det är ett sätt att säga fuck you and go to hell eller som killarna gjorde när man var liten, drog en i håret för att säga att de tycker om en. Men nej, tror mer på det första eller nåt mitt emellan.
Imorgon kommer mina älskade änglar hem från deras härliga underbara semester. Saknar de som faaen. Saknar fröken Gull också. Men vi ska nog ses på måndag. Saknar även lite quality-time med Joeybanana. Det var ett tag sen nu.
Nu sprängs mitt huvud snart, jag ska fixa matlåda och fortsätta slökolla på all skit som går på tv ikväll. I helgen ska jag umgås med min underbara älskling Miss Fatty. Qualitytime!
All my love to those who care's about me.... <3
/ A memory can be forgotten
a feeling lasts forever...

lördag 8 november 2008

All alone for a week

Yepp, nu har mina änglar dragit till Gran Canaria för att lata sig, sola, bada, festa,shoppa, äta...Ja, så där som man gör på semestrar. Tuben var i alla fall här idag. Det var mys. Lite "stelt" i början bara, men sen släppte det. Inte vet jag om han tänker och känner mycket. Har faktiskt ingen aning om vad som försegår i den grabbens huvud. Idag hade jag second thoughts över mitt lilla val. Saknar Mannen som fan fortfarande. Speciellt efter han sa: jag tycker om dig som fan. Vet att jag inte ska märka ord, men ni känner ju mig. Märker vartenda ord, varje andetag, varje beröring. Det här är svårt. Är galet sugen på att träffa Mannen i helgen också. Men Tuben...han är bra. Han är fantastiskt. Jag tycker om honom jättemycket. Känslorna bubblar där när han rör vid mig. Har börjat fått lite svårt att andas också till och från. Kanske tänker och oroar mig för mycket, jag vet inte.


Igår när jag var hemma hos Tuben så...eller när jag var på väg dit, så lyssnade jag på Duffy-Warwick Avenue och då fattade jag precis vad hon sjöng om. Då kändes det som att en sten lyftes från mitt hjärta. Det var ju så det var mellan mig och Mannen nu. Men sen helt plötsligt idag...nope. Inte lika lättad och säker på min sak. Vet inte varför, men Mannen gets to me somehow. Jag vill ju ha honom...och Tuben. Men tror det skulle såra mig och alla inblandade om jag gjorde så. Jag och Mannen hade the greatest talk i onsdags. På fyllan, of course. Men inte vet jag om det bara var fyllan som gjorde honom så på... Eller om det var känslor inblandade också. Men i vilket fall som helst, så var han samma gamla fina Man som jag föll för. Denna underbara fina goa man.



Idag så kom Tuben hit ju. Det var verkligen jättemysigt, gillar verkligen honom. Han är underbar och fantastisk och bra på alla sätt och vis. Ville verkligen inte att han skulle gå. Hade gjort nästan vad som helst för att få sova bredvid honom inatt. Synd att han skulle upp och gymnastisera med småtjejerna klockan 8. Well, inte mycket att göra åt. Han struntade i alla fall i sin hemmakväll med familjen för att få vara här med mig. Vi kikade på The Chronicles of Narnia-Prince Caspian och The legend of Bloody Mary. Kan ju säga att sistnämnda filnmen var sämst. Well, kan inte ha tur med filmer jämt.

Har börjat loosa ännu mer i vikt, eller ja, jag blir smalare i alla fall, trots att jag till och med börjat käka godis igen. Och äter mat i tid och otid. Inte vet jag vad det beror på. Mår ju faktiskt bra för en gångs skull. Eller? Skulle verkligen behöva åka bort ifrån allt. Kikade på Thailandsresor igår. Hittade några stycken i februari. Hoppas vi tjejer kan åka då. Hoppas verkligen att fröken Gull kan haka på då. Skulle vara jätteroligt. Vill åka överallt. Bila i USA, resa runt i Thailand, åka över till London, rida islandshästar på Island och i Australien. No money. That's my problem. Fuck, nu är jag trött. Ska kika lite mer på tv och sen lägga mig och försöka sova i min ensamhet. Hoppas få träffa Tuben igen imorgon. Och Mannen, nån gång, vill inte att det ska dröja över en månad till.









/ A memory can be forgotten


a feeling lasts forever...

torsdag 6 november 2008

I think I'm done

Finally. Jag har gjort mitt "val". Jag ska ta det från början. Igår var jag ut och ölade med Mannen, Malin, fröken Gull och Miss Fatty. Miss Fatty kom in en stund i alla fall. Det var skoj att hon kom in. Well, först var det jag och fröken Gull, vi träffades tidigare, för vi var så nervösa. Haha. Sen kom de. Och oj oj oj vad snygg och het Mannen var. Det kom upp mycket känslor, vi har ju inte träffats på över en månad. Vi satt och började öla, snacka skit. Den där kramen han gav mig, den betydde mycket. Det blev en del småflört från bådas håll, mest från mitt, men hade nån väntat sig nåt annat. Han pussade mig på kinden, då fladdrade känslorna. Senare på kvällen, på det berömda Mest, där jag och Mannen hade våran första dejt i somras, då kysstes vi. Hör och häpna(!) det var mysigt och så, men inte så mycket mer än det. Visst, det fanns känslor där också, vi snackade asmycket. Det kändes skönt. På vägen hem, då kom det. Min aha-upplevelse.
Vem får mig att le? Vem får mig att skratta och må bra? Vem bryr sig om mig? Vem tar hand om mig? Vem har mitt hjärta? (trumvirvel...haha) Tuben. Ja. Jag trodde också jag skulle "välja" Mannen. Men nej. Inte ens när han erbjöd sig att jag skulle få gästa hans lakan i helgen. Och som ni vet, så har jag längtat sååå efter det. Men då kände jag, nej. Vad meningslöst att gästa hans lakan när det ändå inte kommer bli nåt mer.
Idag ska jag träffa Tuben, berätta vad jag känner, vad som rör sig i min blonda lilla skalle, sen får han/vi utgå från det. Shiiit, vad nervös jag blev nu. Okej, jag vet att jag sa att jag aldrig känt såhär förut, när vi snackar om Mannen. Nej, jag är fortfarande kär i honom också. En del av mig kommer alltid att vara det. Han kommer alltid ha en del av mitt hjärta. Det känns tomt och konstigt, och en del av mig är fortfarande osäker...men samtidigt är jag väldigt säker på att det är Tuben som har mitt hjärta. Så Mannen, tack för allt det fina du gav mig och på nåt sätt fortfarande ger mig. Jag kommer alltid att älska dig. På nåt sätt.
/ A memory can be forgotten
a feeling lasts forever...