söndag 23 november 2008

I think I found my soulmate

Oh yes, vilken underbar helg det har varit. Men veckan har varit hemskt jobbig. Tuben gick och dog...inte bokstavligt talat tack och lov, men han bara försvann. Han var totalt omöjlig att få tag på. Vi var på bio förra söndan, hade jättemysigt hela den helgen, halvbestämde att vi skulle ses på tisdan eftersom jag jobbade kväll. Men på tisdan vägrade han svara i telefonen. Jag ringde flera ggr, messade....nada. Helt dött. Sen i fredags, dök han upp på msn. Jag väntade...väntade...sen skrev han. Vi snackade om allt först, men inte det. Sen skrev jag nåt om att jag känt mig totaldissad och bortglömd. Och han bad om ursäkt flera gånger, det hade hänt en massa. Men han pratar ju aldrig med mig. Han vill inte lassa över problemen på mig, men det skiter väl jag i. Jag vill ju veta. Jag vill ju lyssna och finnas där för honom som han finns där för mig. Varför öppnar han sig inte bara för mig? Jag har verkligen open up my whole heart and poured it all out. Visst, det är väl upp till mig, men jag vill ju visa att jag finns där för honom också. Jag vill inte att han ska försvinna varenda gång det händer något jobbigt.

Men i alla fall. Åkte dit i fredags efter Idol. Han var ivrig minsann. För så fort Idol var slut, skrev han: så, kom nu då. Idol är ju slut. Haha. Gulligt tyckte jag. Åkte i alla fall dit, hade suuuupermysigt. And...we finally went all the way... Och ja, oh, ja. Det var såå bra, som jag hade tänkt mig. Det var så fantastiskt, så mycket känslor. Vi två blev nästan en och samma. Det var känsla och nästan kärlek i varje rörelse. Han såg mig och verkligen rörde mig. Det var riktigt längesen...eller jag vet inte ens om jag upplevt sån känsla förut. Den här känslan att kännas så närvarande. Och så sa jag det: "Jag har fallit så jävla hårt för dig..." Och han såg mig...verkligen såg mig in i ögonen...och sa: "Jag håller på att falla för dig också", samtidigt som han strök bort håret från mitt ansikte. Precis som på film. God, hur jag låter...Men, det är så underbart så det finns inte. Igår blev jag lite småledsen för det kändes som om att allt skulle skita sig samtidigt. Men då pussar han mig och säger att det ska nog ordna sig.


Han tänkte till och med gå i snön hit igår, för han inte hade något busskort. Men sen kom han på att han kunde skicka ett sms. Så han kom hit igår, vi kollade på film och mös, myste, vad det nu heter. Och så har han hängt här med mig och Miss Fatty hela dan. Kollade på Det stora blå, en låååång men vacker film, med en mycket mycket vacker man som hade huvudrollen.


Jaha, annars då? Miss Fatty vilar rumpestumpen så gott det går. Den 29:e så ska Joeybanana få sin present, en helkväll med oss brudar. Den 5:e är det big party, eller ja, hoppas i alla fall. Black & White folks...remember. Black & White. Just ja, den 2:a är det Titans julfest, så då får man slänga på sig den lilla svarta. Händer massor och ingenting. Haha.


Såg syrrans nya tattoo idag, sååå fin, den ska dock färgläggas, men den är såå snygg. Och väldigt lik den som hon ville ha.





Have I finally found happiness and love? I hope so.





Vet i alla fall att jag alltid har mina underbara vänner! Och ni vet att jag alltid finns här för er lika mycket som ni finns här för mig!




All my love to you!




Puss/ Layzy Lady

2 kommentarer:

A memory can be forgotten A feeling lasts forever sa...

till anonym som brukar läsa min blogg då och då: vem är du? tuben är i alla fall han till vänster (men det förstår du nog nu om du läser bloggen fortf.) och mannen är ju han till höger då. /Layzy lady

Anonym sa...

Hej Gumman :)
Se jag sa ju att allt skulle ordna sig. Så glad för din skull :) Men ändå sjukt avis på dig :P Vill ju också ha det så bra...
kramiz på sig