fredag 31 oktober 2008

Nyttig helg för lilla mig

Då så. nu är jag i lilla L.A. Jag kom igår kväll. Rätt skönt att vara här faktiskt, trots snö och kyla. Ja, det har snöat i Dalarna minsann. Den här helgen kommer gå åt att äta fransk kladdig chokladtårta, god mat, dricka öl, festa med syster och vänner, mysa med familjen och tänka.
Tänka vem mitt hjärta tillhör. Tuben eller Mannen. Just nu tillhör det Mannen. Men aj aj aj, vad fin Tuben är. Finaste människan. Och han är bra för mig. Men nånstans skriker det att han är to good to be true. I don't know.
Numera är jag mellan två jobb, eller ja, arbetslös, kalla det vad ni vill. Men under dessa dagar har jag iaf hängt extremt mkt med Tuben. Han är så rolig, och snäll. Var ute med my man Janne i tisdags. Tuben mötte upp, vilket var tur. För jävlar vad full jag blev. Haha, det börjades på Bröderna Ohlssons, där jag drack vitlöksöl. Och jääävlar i helvete vad vitlök det smakade. Janne fick ta över den. Tog en annan öl och en bloodshot ist. Haha, två shots. Sen drog vi till Vampire Lounge. Jag var den enda som dansade. Haha. Sen till Kvarnen. Oj, där var jag packad som jag vet inte vad. Jag var askalassuperpackadkundeintegåpåbenenjagdäckarinåtjävlahörndrängfull var jag.
Fylleringde massa och skulle sitta på bilar och snacka värmländsk engelska. Tydligen lät det för jävligt. Tuben fick bära hem mig för mina ben levde sitt egna liv och var som spagetti. Han var så snäll. Jag grät en massa och hyperventilerade och svimmade. Men han fanns kvar. Han är en sån som stannar.
Känns dock som att jag försummat mina älskade vänner. Jag gör lätt så när jag blir intresserad av nån, och jag känner mig som en dålig vän och människa, men ändrar jag mig? Nej. Jag ber om ursäkt för det mina änglar. Ska verkligen försöka bättra mig. Älskar er mina kära vänner, mina änglar. <3>
/A memory can be forgotten
a feeling lasts forever...

tisdag 28 oktober 2008

En ängels tålamod....

Ok, nu har jag hängt med Tuben i några dagar. Oj, sen i lördags. Well, i lördags så åkte jag och Tuben ut till mitt ute i ingenjävlastans, jag skojar inte. Väl där så bastade och ölade jag med grabsen. Skoj som fan var det, iaf tills en av pojkarna trillade och slog sig, började hyperventilera, jag lekte sjuksyrra: andas in genom näsan, ut genom munnen. Och mer puckon till ambulanspersonal får man leta efter. AAAHHH! VI fick ju göra deras jobb. Vi fick lugna mannen och bära ut honom till båren. Jaja, efter mycket ståhej, så blev det film, och eftersom vi var 3 km från närmsta buss, så sov vi där. Jag var duktig flicka och sov med alla kläder på. Men mysigt som fan var det. Just ja, vi hånglade för första gången också. Och jaaa....han är så bra som jag tänkte mig. Too good to be true...
Sen var han hemma hos mig i söndags, mys och film och hångel, och så sov jag med kläderna på igen. Shiiit. Men det har sina reasons. Och igår var vi på bio, såg en sjuuukt rolig film. Stepbrothers. Garvade arslet av oss på exakt samma ställen. Haha. Sen blev det så att jag sov hemma hos han. Ja, jag var en duktig flicka. Men oj, vad farligt det börjar bli. Han har ju en ängels tålamod och är galet förstående. Han vet var jag står, men vill ändå fortsätta träffas. Han är för bra nästan. Ibland önskar jag att jag hade träffat honom först...Men så är inte fallet. This is the story of my life.Tankar snurrar, känslor bubblar. Men inte fullt ut. Nej nej, Still in love with the man. Jaja, ska träffa Mannen imorgon, men det tror jag när jag ser det. Har börjat tappa förtroendet för honom. Tyvärr. Helt sjukt att vi inte har träffats på 4 veckor. I miss him like hell...
Och mitt asshole till ex, han har ju inte fixat mina sista grejer. Aaaahhh....kan ju för fan inte lita på nån nästan.
Ska träffa finnen Janne my man idag också, finally. I hope. Texas longhorn burgers och ööööl. Borde hälsa på Joeybanana också, nu när hon är inlagd på sjukhuset i en vecka för att undersökas om sina myskosvimmingar.
Sen på torsdag bär det av "hemåt" till lilla L.A. Efter mycket tjat och en del sura miner från familjen, så kommer jag vara där torsdag till söndag. Ska se lillasyster plågas i några timmar när hon ska få sin sjuuukt snygga tatuering. Galet fin är den.
Och ja, Carro, jag ska snacka med Mannen så du får ditt ragg nån gång. I'll fix it for ya tomorrow baby! Trust me...så som du snackade häromdan, u need to get laid or somethin'.
Ne, nu bär det av hem till Farsta-hoodsen med Tuben ett tag, sen kommer Miss Fatty hem och då ska det snackas lite med henne. Sen förhoppningsvis Texas och öl med Jan my man. Annars hem bara. Oj visst ja, Joeybanana ska jag försöka ta mig till. Annars får det bli besök där imorn.
All my love to u my angels....
/A memory can be forgotten
a feeling lasts forever...

onsdag 22 oktober 2008

ÄR DET SANT?!?Shit, vi ska på Metallica!Wohoo! Du är en ängel, darling...

...det smset fick jag av Miss Fatty när jag skaffat sista, sista, sista hcp-biljetten till en konsert, man måste ser innan livet tar slut.

I måndags, var jag på dejt. En annorlunda dejt. Jag träffade Tuben (mannen som jag träffade på tunnelbanan a.k.a tuben, för ett x antal veckor sen) mötte upp mig 05.30 (så tidigt har jag inte varit vaken på evigheter, gick upp en timme tidigare också) vid Farsta tunnelbanestation. Vi åker till Globen, för att köa till Metallica. Först satt vi bänkade inomhus utanför Donken, han pillade mig lite i håret, det var såå skönt. Stod och frös och mös i...hm..4, 5 timme ungefär. Sen fick vi biljetter! (Tuben fick mess av sin bror efter han stått och varit frusen: Ok.Bra. Snacka om skillnad från messet jag fick av Miss Fatty). Wohoo! Kändes fan som om jag vunnit en miljon eller nåt. Oj, shit, mitt i allt bloggande så blev jag aaastörstig. Ska dricka nåt sen.

Well, iaf, så hakade Tuben på hem, vi värmde oss i soffan och sen så var han här idag med. Bjöd herrn på brunch och film och mys. Men damn, vad fel det är. Så rätt, men ändå så fel. Han är inte....Mannen. Btw, mitt i allt mysande och flamsande (för idag,tisdag,som egentligen är igår eftersom klockan är efter midnatt,men skitsamma) så ringer Mannen. Blir glad, förvånad och förvirrad. Well, inget speciellt som han ville, men jääklar vad jag är kär i den Mannen. Fattar inte...Skulle kunna sitta utanför hans port en vecka bara för att få se honom. Jag vet, låter som crazy psykobitchbrud, men jag är heeelt såld på honom. Jag föll så hårt man bara kan.

Jaja, det märks vad som händer. Tuben kommer hit imorn och håller mig sällskap under laundryday. Me like. Han är en sån jag behöver just nu. Lite manlig närhet. Fick också veta idag att han är ganska hooked on me. Den var jag inte beredd på. Men det är nice att nån är hooked on me istället för att jag är hooked on him. Men känns fel mot Tuben...är ju head over heels in someone else.

I miss your kisses and our moments...<3

/A memory can be forgotten
a feeling lasts forever...

söndag 19 oktober 2008

Das Weekend

Nu är helgen snart över och jag tyckte minsann att det var dags för lite updating!
Fredag: Snorig som få studsade jag upp runt 6.30 och dansade in till Miss Fatty, för idag denna dag, var det Joeybananas 20-årsdag. Åkte till jobbet, peppad som fan, loggade halvt som halvt seriöst, drog hem vid 14, köpte strumpbyxor, galet mycket riskakor och wok. Hem, käkade, piffade och dansade, sen iväg to la party.
När vi kom till festlokalen så fick vi tårta och grattade födelsedagsbarnet med 3 eller 4 sånger tror jag. Sen blev det bål och öl och en lek. Man skulle gissa vilka påståenden som stämde in på en person i rummet. Oj, så fel jag hade, men ack så rätt också. Lite pinsamt dock att jag inte kunde svara rätt på mitt eget påstående, eftersom det hade blivit fel berättat. Well, sen helt out of nowhere så blev det bråttom in till stan. Tog taxi till Ambassadeur, blev insläppta och gick till V.I.P-room, där det beställdes in champagne. Hm, ja, drinkar? Minst 10 stycken skulle man vara tvungen att beställa annars fick man gå till baren, så det gjorde vi istället. Det dansades en hel del, vipen sög rätt mycket purjo tyckte jag, så vi höll oss till dansgolvet istället. Helt plötsligt, så smäller huvudvärken till, jag blir väldigt medveten av allt folk och musiken dånar. Jag blev nykter, fast ändå inte. Åker tunnelbana hem, där jag och Miss Fatty träffar på en chilenare, (åker btw utan skor hem, jag hade för ont i fötterna), som sitter och snackar massa skit med oss. Jag tycker att han är asrolig, men sen så var jag ju pretty drunk too. När vi kommer hem äter vi så kallade Alex-mackor (Miss Fatty kallar de så), tvättar av smink och borstar tänderna och crashar i säng.
Lördag: Vaknar 13.00 (OJ!) går upp, käkar stekt ägg till frukost, slappar, diskar, slappar ännu mer, jag är sjukt rastlös, men det är nog bra för mig att inte göra nåt för en gångs skull. Framåt kvällen så duschar jag och går ner till woken och handlar käk till mig och mina tjejer. Sen blir det ännu mer soffligg, vi kollar på två filmer, Cassandra's dream och Boys don't cry. Good shit. It's good, it's good, it's gooooooood! Haha, lite Peanut-varning på det där. Well, sen blir det härliga UFC- Ultimate Fighting Championship fram till 03.30 ungefär, kanske senare. Sen blir det sängen.
Söndag: Idag, söndagen den 19 oktober, så ska jag mysa med mina underbara tjejer, Miss Fatty och Annika. Vi ska käka wok, kolla på film, uppdatera varann och snacka skit och bara umgås. Men mitt i alltihop kanske jag ska fika med en man jag träffade på tuben för ett tag sen. Ooops, hur hände det? Jaja, det är också han jag ska hänga på Globens lås imorgon bitti klockan 06.00 för att köpa biljetter till Metallica. Idag hade jag kunnat träffa Mannen, för han kan idag av alla dagar, självklart när inte jag kan. Damn. Imorgon är det 3 veckor sen vi sågs. Hm, vad hände med "vi ses snart"? Jaja, ska nog kanske väcka Miss Fatty snart och fråga om hon vill ha brunch/frunch.
/A memory can be forgotten
a feeling lasts forever...

torsdag 16 oktober 2008

Te, tequila och vindruvor...

....det kallar jag kurering på hög nivå! Sitter här dagen innan det smäller, nämligen Joeybananas stora dag, hennes 20-årsdag, totalt dyng-görförkyld! Såå irriterande! Men nu du, nu jävlar, jag ska bli frisk! Om jag inte blir frisk, då åker jag dit i alla fall. Om jag så är halvt döende så ska jag fira min älskling Joeybanana! Hon fyller ju 20 bara en gång. Plus, att jag har en sååå snygg outfit. Tack kusin Linnea a.k.a Nean.

Är galet taggad inför imorn. Just ja, igår fikade jag och 2 av mina 3 fab girls och gav Joeybanana hennes present. Ett kalaskontrakt! Hon blev så där Johanna-glad som bara hon kan bli. Ett litet glädjetjut bara över presentpappret, för det första. Sen när hon fattade att kontraktet, som gick ut på att jag, fröken Gull och Miss Fatty ska bjuda henne på en helkväll, alltså vi snackar, vi pröjsar middag,dryck och dans...! Tyvärr, när vi gav presenten, så var inte våran 4:e vapendragare, Miss Fatty med, hon mådde inte så bra igår. Men imorn, då jäävlar smäller det! Och ja, toan funkar! Det fick Miss Fatty reda på i ett fint mms från Joey som så snällt tagit reda på detta.

Detta händer imorn: Jobba, köpa strumpbyxor, hem, piffa, till Hökis, festa, till Ambassadeur, vip-rum, skumpa, dansa, hångla (?), hem, sova.

Längtar som fan!

Imorgon smäller det....8.20, då är Märta Johanna"Joeybanana" Norlén äntligen vuxen.

/ A memory can be forgotten
a feeling lasts forever...

tisdag 14 oktober 2008

Uppdatering på hög nivå

Nu var det ett litet tag sen jag bloggade. En del har hänt, en del kommer hända, och en del saker kanske aldrig kommer hända.

Helgen: I fredags var det ju dags att åka till min älskling Jenny, min barndomsvän som jag nu känt i 15 år. Hon hade fyllt 22, och direkt efter jobbet åkte jag till Centralen för att möta upp min vapendragare och kombo, Miss Fatty. Vi tog tåget, garvade asmycket. "Toalett?" Haha, minns ju inte vad Miss Fatty sa innan jag frågade om hon sa toalett, men kul var det. Ja, det var ett moment, ni skulle vart där.

Väl på Eskilstuna C så mötte Jenny och hennes vän Rosanna upp oss. Jenny var så jäkla snygg i sitt röda hår! Vi bjöds på jättegod kinagryta, trots att jag artigt men bestämt pillade bort svampen, drack goda drinkar, spelade musik, uppdaterade varann om allt som hade hänt sen sist vi sågs, dansade, drack fler drinkar och begav oss ut i E-tunanatten. Ja, det hade hunnit bli natt. Vi tog ut pengar, där vi mötte ett gäng killar, en av grabsen fyllde 18 år, så jag grattade honom och fick en kram. Vi gick vidare till Harrys, som var bättre än förväntat. Bra musik, goda drinkar, fina pojkar. Dock hade jag sjuuukt ont i magen eftersom den där mensen var på g.

Mitt i allt dansande så åkte Miss Fattys tuttar av. Ja, inte riktiga då, utan hennes "unique-bra" som hon hade köpt och varit så nöjd med dagen innan på födelsedagsmiddagen hos S.S. Men ajdå, den är nog till för stillsamma middagar, inte svettiga dansgolv. Så fort in på toa, och jäklar vad arg jag var på alla brudar som snodde Miss Fattys toa hela tiden. Sa "fel toa" åt alla hela tiden. Jaja, runt halv två-tiden så begav vi oss till garderoben och vem ser jag då, om inte en väldigt väldigt fin kille. Jag tog mod till mig (inte för att det behövdes så mkt) och nöp killen lätt i rumpan, han tittade, tog min hand, log, och gick, allt i förbifarten sådär. Jag fick lite halvbråttom ut sådär, i hopp om att få se min snygga karl i röd t-shirt. Men nejdå, han hade försvunnit. Well, kul med lite flört sådär.

Vi stapplade hem (pga onda fötter, inte för mycket drinkar) slängde oss i säng och sov sov sov. Oj, vad skönt jag sov. Låg och drog oss ganska länge, knarkade Tila Tequila-avsnitt, med denna snygga snygga tjej, Dani. Vi konverterade nästan, haha, för hon såg ut som en snygg kille. Brandman var hon visst också. Vi begav oss ner på stan (i älskade sneakers) på eftermiddan, där det blev en del shopping, i alla fall för Miss Fatty och Jenny. Det enda jag köpte var strumpbyxor. Vilket var det enda jag skulle köpa. Vi hade tänkt gå ut senare på kvällen, men det blev hemmamys med film.

Söndagen blev det mer Tila Tequila och så självklart Idol. Måste bara säga att Anna Bergendahl gjorde en grym insats med "Realese me". Sen åkte vi hem till Sthlm. Jag ringde Mannen och hörde med honom om vi skulle laga middag ihop, men han var inte hemma. Well, sånt som händer.

Veckan: Suck, i måndags, alltså igår, började jag och Joeybanana på nytt program, som vi inte gillar, för vissa personer där jobbar där. Hm, inte bra. Men det är lättloggat och inte alls så farligt som vi trodde först. Men hoppas snart på säsong 4 på vårt älskade/hatade "Sjukhuset". Idag trodde jag att jag skulle träffa Anna, men det blev så körigt i skolan för henne, så jag tog sällskap med Joey hem, och vi fick äntligen lite quality-time, som vi inte haft på länge. Fick veta en grej, som vi ska avslöja för fröken Gull imorgon. Haha, oj, vad nyfiken hon är nu.

Imorgon så är det fika med tjejerna, the 4 fabs, alltså, jag, Miss Fatty, Joeybanana, och fröken Gull. Torsdag ska jag tydligen (vet inte hur det här hände) fika med mitt ex.

Fredag: PAAAAAAAAAAAAAAARTTYYYYYYYYYY för lillskiten Joeybanana, hon fyller ju 20 år, det måste firas ordentligt. Och det ska det göra, först är det förfest i lokalen, och sen du, då åker vi till Ambassadeur, för att där dricka skumpa i Vip-rummet som Emma a.k.a Snygg-Emma har bokat för Joeys skull. We like.

Lördag: Bada bastu och dricka öl med mina finska vänner, Janne och Pete. Nån som vill haka? Hoppas ju på att det blir lite Texas Longhorn också.

Söndag: Myyyyyyyyyys med mina fina tjejer, Miss Fatty och Annika. God mat, skitsnack, film, godis och bara massa myyyys!

Kära vänner...var inte så fega och sega med att kommentera. Det är ju det som är roligast med att blogga, att få fina kommentarer.

Stay tuned....

Blir man inte lite förvirrad? Man eller kvinna, vad är Dani? Snygg i vilket fall som helst.

/ A memory can be forgotten
a feeling lasts forever...

onsdag 8 oktober 2008

I helgen....

....ska vi fira denna härliga,snygga,underbara, coola, fantastiska brud

och här är vi som ska fira henne...








Jag och Miss Fatty

Finally a little sunshine in my fucking life

Okej, dagen började helt okej faktiskt. Solen sken, jag var relativt pigg, och så började ju dagen med Lukes mobila frågesport. Den är lite skoj, dock galet svår...iaf för en liten blondin som jag. Men hade ett rätt idag iaf. Tyvärr måste man svara inom fem minuter, och jag hade inte riktigt tid att svara då...Men men, då får man väl skylla sig själv då.

Okej, I will take it from the beginning. Igår var en helvetesjävlapissdag! Först när jag kom till jobbet, såg det först ut att vara fullt, men sen så var ensamplatsen ledig, men sen så funkade inte den, så då fick jag sätta mig läääääääängst bort läääääääängst ner, där jag missade alla moments, och inte fick jag så mycket mer gjort heller. Mörkt var det också. Anledningen till att jag fick sitta där var för att NSÖ-seriefiguren snodde min, just det, min plats. Sen fick man ju ont i skallen också. Jaja, drog hem, fick vänta 15 minuter vid Gärdet och 20 minuter vid Slussen. Men för övrigt gick det bra, just ja, förutom att mitt headset gick sönder...Illa...

Men nu till idag, onsdagen den 8 oktober. Han ringde. Mannen med stort M i denna blogg. Vi snackade ett tag, vi kanske kanske kanske skulle ses på söndag, annars i veckan. Så därför är jag superglad. För det första att han ringde mig. Well, nu ska man inte bli alltför uppspelt, det är ju inte säkert att vi kommer ses.

Men, för stunden, är jag lite mer hel. He makes me happy and makes me feel complete.

/ A memory can be forgotten
a feeling lasts forever...

tisdag 7 oktober 2008

Sorg och saknad

Igår var första dagen under dessa fantastiska två månader, som Mannen och jag inte hördes av alls över huvudtaget. Varken på telefon eller sms. Det kändes tomt och konstigt. Vi ska ju snacka skit i flera timmar, skicka totalt onödiga sms till varann, vara med varann flera gånger i veckan utan att göra nåt speciellt, bara laga mat, spela GTA och kolla på UFC på nätterna. I miss that as hell now.

Igår var dan extra jobbig. Vet inte varför men allt gjorde så ont. Och allt, allt hemma, i tunnelbanan, på stan, every fucking where, påminner om honom. Jag vet, det går över, det kommer kännas bättre snart, men nu vete fan alltså. Jag börjar tröttna på att känna mig så jäkla trasig. Vad hände? Igår satt jag och grät hela vägen hem på tunnelbanan. Alltså riktigt grät. Fattar inte hur det fortfarande kan göra så ont. Kan han inte bara höra av sig? Han sa "vi ses snart", men hallååååå, det har gått över en vecka! Vad fan är snart för han???!!!

Det hjälper inte ens att jag lyssnar på min favoritmusik, tröstäter choklad i massor, umgås med mina underbara vänner (ni är underbara och jag blir glad för stunden, det är jag evigt tacksam för) eller kolla på komedier. Inte ens spy ut allt jävla fucking skit här hjälper.

Det enda jag vill är ju att vara med honom. I know Joeybanana, du säger att jag bara ska strunta i honom för det plågar mig själv av att träffa honom. Nej, jag mår bra av att vara med honom, trots att han inte känner samma sak. Men tack, för att du försöker få mig att må bättre.

Luke, tack för dina fina ord i fredags när jag mådde som sämst.

Annika, du gjorde mig bara glad när du sa att du mådde bra inombords. Jag är jätteglad för din skull!

Haha, jag kanske ska tänka mig som en skinkförpackning. (reklam som jag såg nyss).

Miss Fatty, my angel, tack för att du finns. Är så glad och tacksam över att jag bor här.

Jenny, jag hoppas verkligen att du kan sy ihop mig i helgen. Längtar efter skratt, dans och smörgåstårta och fina pojkar som kanske kan få mig på andra tankar.

Carro, min älskade värmlänning/ndska, saknar redan dina galna kommentarer, kullerbyttorna i korridoren och din värmländska stämma.

Krill, jag lovar att försöka börja räkna grässtrån, göra kullerbyttor och klättra på väggarna.

Anna min vän, är glad att vi tagit upp kontakten igen. Vi får hitta på nåt skoj snart igen. Tack för att du lyssnar på mig. Finns här för dig med.

Tack mina kära systrar, för att ni finns, tack hela familjen.

Och så Janne, min finska vän, tack.

All my love to everyone who loves me!

/ A memory can be forgotten
a feeling lasts forever...

måndag 6 oktober 2008

Du kan få mig...

Suppose I never ever let you
Kiss me so sweet and so soft
Suppose I never ever saw you
Suppose you never ever called
Suppose I kept on singing love songs
Just to break my own fall
**********************************************
I will never regret you
Still the memory of you
Marks everything I do
You´re still a part of everything I do
You´re on my heart just like a tattoo
************************************************
Du kan få mig hur lätt som helst
i en värld som är så kall och hård som den här
är en blöt mjuk kyss det enda jag begär
Du kan få mig hur lätt som helst
något så simpelt som att du håller mig hårt,
blås på det onda, ta bort allting svårt
Åh kärlek, var inte kärlek
menat som något enkelt att ge
när blev kärlek så svårt att få
Du kan få mig hur lätt som helst
om du ler när det regnar och fångar min blick
i en tid där ingen nånsin ler och fångar min blick
Du kan få mig hur lätt som helst
det räcker med att jag är den förste som du tänker på,
när du vaknar och känner dig ovanligt grå
Åh kärlek, var inte kärlek
menat som något enkelt att ge
när blev kärlek så svårt att få
Du kan få mig hur lätt som helst
dölj världen från mig i dina lockar,
kryp närmre och viska jag älskar dig så

söndag 5 oktober 2008

Trasigt, tårar, och skratt

En vecka har gått sen jag fick höra att Mannen inte ville ha mig. Hur jag känner mig? Fortfarande lika jävla trasig. Det är helt otroligt. Trodde det skulle kännas bättre. Men nej. I fredags så var jag Miss Fatty och Carro ute och skulle röja asset av oss. Vi var ganska pepp när vi åkte. Jag drog i mig tre drinkar (fem totalt under kvällen), men kände mig inte ett dugg full. Inte ens lite smålullig. Vi åkte till 90's (som för kvällen var 80's) och där inne hade det verkligen kunnat vara jätterolig. Men det enda jag ville var att åka hem till Mannen. Det skulle inte spelat nån roll om världens snyggaste kille hade raggat på mig den kvällen, för det skulle ju inte vara Mannen.

Det blev mycket ilska och tårar den kvällen. Är väldigt glad att Miss Fatty hade kul, även om jag och Carro kände oss som dåliga vänner och partypoopers som bara ville hem. Jag ringde Mannen och ville sova hos honom, men han sov redan. Så det var ju bara för mig att åka hem med Miss Fatty och sova. En rolig grej hände dock. Haha. På vägen till Donken så är det en hemlös snubbe som ber om pengar och när vi inte ger honom några, så går han av vid nästa station och ser allmänt förvirrad ut och ropar: Roger! Och så av nån anledning säger jag: Titti! Och så Carro: Och Fylkling Sverige. Jag totaldog av skratt! Så tack, denna hemlösa man, för att du fick mig att skratta.

Igår så fick jag mess av Mannen. Jag svarade och han ringde. Vi snackade skit som vi alltid brukar göra, och ni anar inte, mina vänner, hur bra jag mådde, bara för att få höra hans röst. Det lagade mig lite under dagen, vilket var tur eftersom Miss Fattys parents kom på besök för att hjälpa oss att röja lite på mitt rum och sätta upp en lampa. Tack tack för hjälpen the parents Rosdal. Nu är det finare på rummet, och jesus vad stort det blev!

Just ja, i fredags så messade Miss Fatty mig och bad mig komma till hennes systers jobb Boolia. Så då gick jag dit efter jobbet, fick finally träffa syrran Lina, efter tre år. Det var kul att träffa dig, nu borde det väl inte ta tre år till innan vi ses nästa gång.

Idag, söndag. Idag blir det bara slappsöndag. Dock messade jag Mannen (dum som jag är), och frågade om han ville komma hit och hänga efter jobbet, som jag antar att han är på. Inget svar än. Men det var ju inte alltför längesen, och jag vet ju att det kan ju ta ett tag, några timmar eller så innan han behagar sig för att svara.

Nu kikar jag på Idol-reprisen, har käkat frulle med Miss Fatty, och nu får vi se vad som händer denna otroligt deprimerande regniga stormiga söndag.

All my love to you my angels! <3

/A memory can be forgotten
a feeling lasts forever...

torsdag 2 oktober 2008

Finns inga ord, men ändå så många frågor...

Känner mig tom, ledsen, sårad, splittrad, trasig. Fortfarande. Mannen har inte hört av sig. Inte ens för att fråga hur jag mår. Är han ledsen? Eller är han feg? Eller är han bara ett asshole som inte bryr sig alls?

Jag har sjukt många frågor jag vill ställa honom, men jag vågar inte. Jag är rädd att förlora honom helt då. Vet inte om jag klarar av att bara vara vän med honom. Jag fattar inte vad som hände. Okej, han varnade mig, men tror ni att jag lyssnade? Of course not. Det är ju mig vi snackar om här. Tjejen med hopp. Men nu känns det som att hoppet är slut. Blir så trött på mig själv och på att jag alltid tillåter känslorna flyga iväg och leva sitt egna liv, och se hur det går då. Just det. Åt helvete. Det enda jag vill göra nu är att åka hem till honom, lägga mig bredvid honom och bara kramas utan att säga ett ljud. Jag vill bara ha hans närhet. Jag känner mig trygg i hans famn. Han fick mig att må bra. Så otroligt bra. Men så var jag tvungen att fucka upp allt genom att bli seriös och prata. Jag fattar inte varför jag ska vara så jävla blond och blåögd och tro det bästa om folk jämt. Grejen är den, att han är en så fin kille, sån fin människa. Jag känner det i hela mitt hjärta och hela min själ.

Tur att jag har mina underbara fina vänner, mina änglar. Tack för att ni orkar stå ut med mitt tjat och ältande och mitt jävla överanalyserande. Är så tacksam för att jag har er. Ni vet vilka ni är. All my love to you, darlings.

Jag hoppas att jag kan laga mig själv snart. Orkar inte vara trasig mer.

/ A memory can be forgotten
a feeling lasts forever....

onsdag 1 oktober 2008

The fucking story of my life...

Ja mina kära vänner, jag är sårad, förvirrad, trasig. Wooo, kanske ni tänker, vad har hänt? Jo, jag ska förklara. Mannen, denna fina man, vill inte ha mig på det sätt som jag vill ha honom. Tyvärr. Well, what can I say? Så fort man bestämmer sig för att det är okej att tycka om nån, liite mer än man tycker om nån annan, då skiter det sig. Varför? Vad gör jag för fel?

Ni anar inte hur mycket jag kämpat för att hålla tillbaka mina känslor, men de liksom bara bubblade upp utan förvarning. Det är väl så, äkta känslor kan man inte styra över...

Jag fattar inte. Jag kände ju det här på mig, men lyssnade jag? Nedå, inte alls. Vi som hade så bra...trodde jag äntligen hade hittat en man, kille, karl, pöjk, whatever, som var snäll,fin, mysig och inte behandlade mig som skit.

Förlåt, fel av mig. Han är allt det där. Bara ett fel: Han vill inte ha mig.

Orkar inte ens skriva ärligt talat. Låter två låttexter tala istället...alltså, läs nästa inlägg...

/A memory can be forgotten
a feeling lasts forever....

These two songs explains my life right now...

It was just my mistake
Thinking you cared
It was just my mistake
Thinking you'd be there
That you'd be by my side
And that you wouldn't lie
My mistake
It was just my false hope
Thinking we'd last, yeah
It was just my false hope
Forgot all your past
All those girls you denied
Smashed up hearts hung out to dry
I know it's wrong
Hanging on too long
I know it's wrong Hanging on too long
But I need to move on
Hanging on too long
I was a fool for you
Right from the start, yeah
I was a fool for you
Hoping for a spark
For some kind of sign
That you would be mine
I know it's wrong,
I do Hanging on too long
And I know it's wrong
Hanging on too long
My heart was clutching
To one fair right
My head was hoping
It could put up a fight
I know it's wrong
Hanging on too long
And I know it's wrong Hanging on too long
And I need to move on
I'm hanging on too long
I know it's wrong Hanging on too long
And I know it's wrong Hanging on too long
*************************************************************************************
When you try your best, but you don't succeed
When you get what you want, but not what you need
When you feel so tired, but you can't sleep
Stuck in reverse
When the tears come streaming down your face
When you lose something you can't replace
When you love someone, but it goes to waste
Could it be worse?
Lights will guide you home
And ignite your bones
And I will try to fix you
High up above or down below
When you too in love to let it go
If you never try you'll never know
Just watch and learn
Lights will guide you home
And ignite your bones
And I will try to fix you
Tears stream down your face
When you lose something you cannot replace
Tears stream down your face
And I...
Tears stream down your face
I promise you I will learn from my mistakes
Tears stream down your face
And I...
Lights will guide you home
And ignite your bones
And I will try to fix you
/A memory can be forgotten
a feeling lasts forever...