Okej, dagen började helt okej faktiskt. Solen sken, jag var relativt pigg, och så började ju dagen med Lukes mobila frågesport. Den är lite skoj, dock galet svår...iaf för en liten blondin som jag. Men hade ett rätt idag iaf. Tyvärr måste man svara inom fem minuter, och jag hade inte riktigt tid att svara då...Men men, då får man väl skylla sig själv då.
Okej, I will take it from the beginning. Igår var en helvetesjävlapissdag! Först när jag kom till jobbet, såg det först ut att vara fullt, men sen så var ensamplatsen ledig, men sen så funkade inte den, så då fick jag sätta mig läääääääängst bort läääääääängst ner, där jag missade alla moments, och inte fick jag så mycket mer gjort heller. Mörkt var det också. Anledningen till att jag fick sitta där var för att NSÖ-seriefiguren snodde min, just det, min plats. Sen fick man ju ont i skallen också. Jaja, drog hem, fick vänta 15 minuter vid Gärdet och 20 minuter vid Slussen. Men för övrigt gick det bra, just ja, förutom att mitt headset gick sönder...Illa...
Men nu till idag, onsdagen den 8 oktober. Han ringde. Mannen med stort M i denna blogg. Vi snackade ett tag, vi kanske kanske kanske skulle ses på söndag, annars i veckan. Så därför är jag superglad. För det första att han ringde mig. Well, nu ska man inte bli alltför uppspelt, det är ju inte säkert att vi kommer ses.
Men, för stunden, är jag lite mer hel. He makes me happy and makes me feel complete.
/ A memory can be forgotten
a feeling lasts forever...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar